Vi var på en promenad kring koloniträdgårdarna. Men det blev bara en kort. Man känner sig nämligen aldrig riktigt tillfreds av att bara stapla omkring där. Man vill liksom öppna de fina smidesgrindarna, gå in och sätta sig i de trevliga trädgårdsmöblerna, dricka en kopp kaffe och vända ansiktet mot solen (eller egentligen njuter jag aldrig av stark sol i ansiktet, finner faktiskt det hela ytterst obehagligt, men det låter ju trevligt), titta på fina blommor speciellt de i rhododendronbuskar, ja jag kan till och med tänka mig stå med rumpan i vädret och rensa ogräs i rabatterna. Men att bara gå omkring där och bli lite avis på allt det söta och allt det fina var inte alls så roligt i det långa loppet, hade det varit mörkare hade vi kunnat palla lite äpplen och rabarber och bakat en fin paj, åtminstone! :)

Men alltså solen lyste och jag var mätt i alla fall!