Jag vet att den här bloggen inte alls uppdateras speciellt ofta nuförtiden men jag vet att ni fortfarande är ett fint gäng som kikar in här då och då. Och att jag fortfarande finns kvar på era fina listor som Emelie skrev här om dagen gör mig alldeles varm om hjärtat. Så jag tänkte att med tanke på hur hit och dit bloggen varit på senaste tiden så kunde jag skriva en liten sammanfattning på vad det är jag har hållit på med på sistone.

I början på året åkte jag på utbyte till Taipei, Taiwan. Gick i skolan men mest kändes det som en lång semester. Festade mycket, åt mycket god mat, lärde känna fina människor och reste runt. Jag var ju uppenbarligen väldigt dålig på att blogga om Taipei och kan inte göra den här underbara platsen rättvisa. En vän till mig skriver dock en mycket fin blogg om Taipei, om ni är nyfikna good day, taipei.

Men ja reste gjorde jag. Som till Filippinerna, paradiset på jorden. Varje morgon vaknade vi upp till den här vyn och frukost i hyddan på stranden, och somnade varje natt under ruset av ett par flaskor billig rom och cola.

Och couchsurfade i Tokyo hos en kille som hetter Robert med min bästis Clara. Levde på ramen-nudlar och blev utslänga från en skum källarklubb mitt i natten.

Blev kär i dear Charlie. Han var också på utbyte och väldigt amerikansk.

Han kallade mig för baby och sånt, frågade mig tusen gånger om jag inte ville komma och hälsa på under sommaren. Tillslut vågade jag svara ja och packade min väska för att flyga över atlanten för första gången.

Jag fick se Boston, San Francisco, New York och Toronto. Min kamera gick sönder precis innan jag skulle åka, så jag har typ knappt några bilder från den resan. 

Sommaren tog slut och jag återvände till mitt älskade Uppsala för att göra min sista termin.

Begravde mig själv i en hög skolböcker, försöker skriva en C-uppsats och få min examen, tre år går så himla fort förbi.

Eftersom Charlie går på University of Edinburgh och bor i Skottland under skolåret så slipper vi ha ett långdistansförhållande över två olika världsdelar. Jag fick dessutom uppleva  Skottland. 

Och om allt går som planerat så flyttar jag till Paris i slutet på Januari. Vad som händer nästa år återstår bara att se. Jag vet att bloggen får hänga med i alla fall, och förhoppningsvis med lite mer frekventa uppdateringar. 

Så nu vet ni, om ni undrade då förstås. Puss.

När jag fyllde tjugoett trodde jag att jag visste något om livet.
Nu har jag nyss fyllt tjugotvå och insett att jag vet ingenting om det.

När jag var tjugoett tänkte jag att jag skulle minsann inte skaffa pojkvän inom en si så där tusen år. Jag tänkte att jag kunde kontrollera mina känslor tillräckligt hårt för att inte bli kär. Jag skulle bara vara min egen, och kyssa massa pojkar men krossa allas hjärtan. För jag orkade bara tänka på mig själv, orkade bara bry mig om mig själv.

Nu är jag tjugotvå och har gått och skaffat mig en pojkvän, ett långdistansförhållande till råga på allt. Jag tänker nu att man kan omöjligen kontrollera vem man blir kär i. Jag har insett att av de personer man möter så finns det ju de som bara tar en med storm och hur mycket vindskydd man än sätter upp sveper de in och för med sig kaos. Som min älskade pojkvän, den ständige optimisten. Han som flyger till Sverie bara över helgen för att överraska mig inför min födelsedag, fastän han vet att jag ska åka till honom redan fredagen därpå. Men har insett att jag är fortfarande min egen fast jag vill inte längre kyssa massa pojkar utan bara en och jag är istället livrädd för att få mitt eget hjärta krossat. För jag tänker inte längre bara på mig själv, för jag bryr mig inte längre om bara mig själv.

När jag var tjugoett kunde jag bara drömma om hur det skulle kännas att gå på gatorna i New York. Jag kunde inte mer än undra om det var som på film.

Nu är jag tjugotvå och vet precis hur det känns att inte bara gå, men även att dansa, skratta, gråta och kyssas på gatorna i New York. Jag vet nu att New York är bättre än vad som visas på film.

När jag var tjugoett drömde jag om att få bo i Paris, mina drömmars stad. Jag drömde om att gå på tjusiga Sorbonne och studera världens mest romantiska språk. Om att pimpla café au lait på dagarna och vin rouge på kvällarna på stadens alla bistron. Jag drömde att jag skulle lära mig älska ostron och sniglar och annan konstig fransk mat. Om att få äta nybakta croissanter till frukost typ varje dag.

Nu är jag tjugotvå och har slutat drömma om Paris, mina drömmars stad. Jag har bestämt mig för att så fort jag har lämnat in min C-uppsats och blir klar med skolan i slutet på januari ska jag flytta till Paris och göra precis alla de saker jag drömt om att göra. Grattis.