När jag fyllde tjugoett trodde jag att jag visste något om livet.
Nu har jag nyss fyllt tjugotvå och insett att jag vet ingenting om det.

När jag var tjugoett tänkte jag att jag skulle minsann inte skaffa pojkvän inom en si så där tusen år. Jag tänkte att jag kunde kontrollera mina känslor tillräckligt hårt för att inte bli kär. Jag skulle bara vara min egen, och kyssa massa pojkar men krossa allas hjärtan. För jag orkade bara tänka på mig själv, orkade bara bry mig om mig själv.

Nu är jag tjugotvå och har gått och skaffat mig en pojkvän, ett långdistansförhållande till råga på allt. Jag tänker nu att man kan omöjligen kontrollera vem man blir kär i. Jag har insett att av de personer man möter så finns det ju de som bara tar en med storm och hur mycket vindskydd man än sätter upp sveper de in och för med sig kaos. Som min älskade pojkvän, den ständige optimisten. Han som flyger till Sverie bara över helgen för att överraska mig inför min födelsedag, fastän han vet att jag ska åka till honom redan fredagen därpå. Men har insett att jag är fortfarande min egen fast jag vill inte längre kyssa massa pojkar utan bara en och jag är istället livrädd för att få mitt eget hjärta krossat. För jag tänker inte längre bara på mig själv, för jag bryr mig inte längre om bara mig själv.

När jag var tjugoett kunde jag bara drömma om hur det skulle kännas att gå på gatorna i New York. Jag kunde inte mer än undra om det var som på film.

Nu är jag tjugotvå och vet precis hur det känns att inte bara gå, men även att dansa, skratta, gråta och kyssas på gatorna i New York. Jag vet nu att New York är bättre än vad som visas på film.

När jag var tjugoett drömde jag om att få bo i Paris, mina drömmars stad. Jag drömde om att gå på tjusiga Sorbonne och studera världens mest romantiska språk. Om att pimpla café au lait på dagarna och vin rouge på kvällarna på stadens alla bistron. Jag drömde att jag skulle lära mig älska ostron och sniglar och annan konstig fransk mat. Om att få äta nybakta croissanter till frukost typ varje dag.

Nu är jag tjugotvå och har slutat drömma om Paris, mina drömmars stad. Jag har bestämt mig för att så fort jag har lämnat in min C-uppsats och blir klar med skolan i slutet på januari ska jag flytta till Paris och göra precis alla de saker jag drömt om att göra. Grattis.