Häromdagen lyste solen så himla fint och oj så skönt det värmde. På väg in till stan kunde vi se hur folk satt längs med bryggan vid Fyrisån. Eftersom vi redan hunnit sätta på oss tjocka höstkappor och stickade halsdukar så var det denna dag svårt att skilja på om det verkligen var början på höst eller början på vår. Ni vet, när det är så där lite kyligt i luften men solen lyser fint och har precis smält bort all snö, sån början på vår. Det var nästa som att det enda som påminde oss om tid och rum var att istället för tussilago i diken så fanns där gyllene löv. Vi gick och tog en fika på ett av mina favorit konditorier här i Uppsala, och åt en av mina mest favorita bakelser, Napoleon. Fast egentligen gillar jag de flesta bakelser, men allra mest de fina.

Tillbaka till det där med årstiderna. Jag läste en artikel om det där med höstdepression och kände mig så himla träffad. Men den här dagen, då hade jag fina vårkänslor i magen. Jag tänkte att alla dagar borde ge en fina vårkänslor i magen.

Och snipp snapp slut, så var fikat slut :)