En sån där liten historia om livets motgångar

Klockan slog nio och jag satt ner redo. Med en bunt pennor, och en liten flaska magisk elixir framför mig. Jag kände mig som Alice, flaskan viskade ”drick mig”. Fast i verkligheten var det förstås bara en liten flaska redbull shot och när jag vred upp korken och tittade ner i den slogs jag bara av synen av en pissgul vätska som viskade allt annat än "drick mig". Okej tänkte jag och lät vätskan glida ner i halsen, med hopp om att den skulle skölja ner lite "sista minuten"-kunskap i mig. En tenta lades framför mig och jag och vände på bladet, men låt mig först backa tillbaka lite i tiden…

My eyes are so bleary, I guess I'm young but i feel so weary

I've tried to express it but I think its all a bore.

Its at the heart of me, a very part of me.

Jag hade gått runt ett tag med en klump i magen, men den största smällen kom för ett par dagar sedan. Då min hyresvärd berättade att den nya tjejen skulle flytta in om två dagar. Jag som trodde jag hade ett några dagar till på mig. Helt förtvivlad började jag packa. Jag slog försiktigt om mina alldeles för många tekoppar i tidningspapper medan stora krokodiltårar rann ner för mina kinder. Och de färgades svarta av trycksvärtan från mina händer då jag torkade bort tårarna. Tänk om min mamma såg mig nu tänkte jag. Hon hade inte velat se mig gråta, hon hade sagt att det fanns ingen idé med att gråta. Situationen var tråkig men den var som den var och det var bara att ta tag i den. Men så höll det på natten ut, jag packade och grät om vartannat.

Cried all night till there was nothing more

What use am I as a heap on the floor?

Heaving devotion but it's just no good

Taking it hard just like you knew I would

Oh, oh, old habits die hard

When you got, when you got a sentimental heart.

Vilken underlig känsla det är att packa ner sitt liv i lådor, att ha gått från att en gång fylla ett tomt vitt rum, liksom förvandlat det till min egen värld till att spola tillbaka hela processen. Väggarna blev återigen vita och rummet återigen tomt. När allt väl var nerpackat tejpade jag försiktigt men hårt om kartongerna, för jag ville inte riktigt visa att jag lyckats fylla en hel flyttkartong med bara skor fast jag bodde på bara 20 kvm.

Jag hade kvällen innan ringt hem i panik och bett min pappa att komma dagen efter för att hämta mina saker, sagt och gjort. Det var lite som att rycka bort ett plåster, snabbt och relativt smärtfritt. När jag dammsugit det som skulle damsugas och moppat det som skulle moppats tittade jag tillbaka en liten stund, tackade för mig, vred om låset och stoppade nyckeln i brevlådan.

Så mitt upp i all den här flyttstresshetsen så har de timmarna jag lagt åt sidan i mitt huvud för att plugga försvunnit i ett nafs. Om någon skulle fråga mig, men chi om du inte har pluggat vad har du gjort den här terminen egentligen? Så skulle jag svarat att jag har varit upptagen med livet. Jag har rest, och från detta har jag fått uppleva nya saker. Jag har gjort nya bekantskaper och korsat vägar med de finaste av människor, byggt upp vänskaper som förhoppningsvis varar för livet. Jag har även ägnat en för stor del av min tid åt pojkar. Jag har haft både sorg i hjärtat och en och annan liten fjäril i magen. Jag har druckit kanske en för mycket öl, en för många gånger och dansat mig andfådd nätterna långa. Om priset jag fick betala för detta var att ställa mig upp mitt upp under skrivningen och inför en fullsatt sal visa att jag blankade en tenta, så vart det utan tvekan värt det, jag skulle nog göra det hundra gånger om.

Hair got caught in the sunlight, darling

But I just wasted the day, I knew it would happen this way

Can't get up in the morning lately, and I'm just stuck in a dream

I'm always in this ship in the stream

Och av alla dessa soliga dagar som varit så regnade det såklart den dagen när jag kliver ut ur tentasalen. Jag kände bara att jag ville ta en dusch och krypa ner under mitt varma täcke. Och då insåg jag att mitt täcke befann sig i en helt annan stad. Jag hade ingen riktig stans att gå. Jag kände mig lite hopplös och det är nog lite så jag måste ha sett ut också. Men på mina läppar fanns ett litet leende som, hur hopplös jag än kände mig, inte ville försvinna. Och inom mig fanns en känsla av frid, något som jag inte känt på ett tag.

Om tanken var att den där redbullen skulle ge mig vingar så betydde det bara att jag är död. Varför jag valde att dricka den vet jag inte, in i det sista försökte jag nog lura mig själv. Men nu måste jag bara öppna ögonen och komma ner på jorden.

Well I know that you heard a lot about things you can't control

So many things we like to have, we just cannot hold

You gotta be kind to yourself, you gotta be kind to yourself

You gotta be kind to yourself, you gotta be kind to yourself

Till er som orkat traggla er igenom den här texten vill jag bara be er att missförstå mig rätt. Att det här är ingen tyck synd om mig text, det är helt enkelt en gilla läget text.