Jag undrar så innerligt.. Du gjorde ju slut med en pojke för ett tag sen, och vad jag förstått så hade ni varit en duo väldigt länge. Hur tog du dig vidare? Hur startade du ett nytt kapitel liksom? Var det inte hur jobbigt som helst? :(

Det är aldrig lätt att dela sig från en människa, oavsett vem som tar beslutet, det är alltid svårt. Man gör en omställning i livet från att alltid ha någon vid sin sida till att helt plötsligt stå ensam.

När vi gjorde slut tog Fabian sitt pick och pack, däribland sängen så jag sov i princip på en ikea tältsäng i två månader. Det har jag nog inte nämnt i här bloggen. Men mitt liv befann sig ett tag i ett ständigt kaos. Det var ju mitt självorsakade kaos, men viktigaste av allt var det även mitt självvalda.

Jag har aldrig varit en människa som tyckt om att göra saker halvdana, speciellt inte när det kommer till kärlek så det var aldrig svårt för mig att gå vidare när jag väl hade gjort det valet. Fabian som känner mig bättre än de flesta människor i min närhet förstod ganska snabbt att det inte var någon idé att gråta över spilld mjölk när det kommer till mig. Han lät mig få andrum och började gå vidare istället för att älta, mycket därför vi är goda vänner idag. Jag hyser fortfarande stor respekt och kärlek till honom, även om det nu kommer i andra former.

Men visst fanns det kvällar då jag trodde mitt hjärta skulle spricka och det fanns kvällar då jag kände att jag var tvungen att ha roligt mest hela tiden annars fick jag panikångest. Jag var ute och drack många öl och kysste många okända munnar, men jag insåg också rätt snabbt att det var inget för mig.

Kontentan av allt detta är väl egentligen att du väljer att göra slut av en anledning, och likt alla val du gör i livet så måste du stå fast vid dem. Man får vara ledsen, man får brista ut i gråt på de mest olämpliga ställena om ens hjärta inte orkar med ibland. Men i dessa stunder kan vi vara glada över att det finns något som ställer sig över allt och alla, och det är tid. Tiden stannar aldrig även om våra hjärtan ibland gör. Den tickar på och vidare, och så en dag när man vaknar så har tillräckligt mycket tid passerat.

Den dagen kommer om man har orken att vänta och öppna ögonen...