Jag är kär,

Jag är kär i en pojke med de finaste blå ögon inramade av vippiga ögonfransar som får mina knän att bli svaga varje gång han tittar på mig. Jag är kär i en pojke med ett sådant helylle leende att jag tänker på varm äppelpaj varje gång han ler mot mig. Jag är kär i en pojke med den finaste kalufsen av lockar som man bara vill dra alla sina fingrar igenom. Jag är kär i en pojke med stadiga axlar som man bara vill lägga sitt huvud mot.

Jag är kär i hur han tar tag i min nacke och drar mig mot honom varje gång han kysser mig. Jag är kär i hur det känns när jag får honom att skratta och i alla de dåliga skämt som bara han och jag förstår Jag är kär i det faktum att han alltid öppnar dörren för mig. Jag är kär de små ryckningarna han får precis innan han somnar.

Jag är kär i alla de timmar vi spenderade hånglandes nere i källarbaren, letandes lp skivor att spela upp för varandra, alla de starka whiskeyglasen vi drack och de mer och mindre djupa sakerna de fick oss att avslöja för varandra. Jag är kär i alla de tårar han torkade bort från min kind. Jag är kär i hur han alltid bad mig att fortsätta varje gång jag ville avsluta oss. Jag är kär i alla de nya restauranger vi upptäckte tillsammans och i alla de bagels med extra bacon och ost han lagade åt mig dagen efter en kväll ute. Jag är kär i att han presenterade mig för sin mamma. Jag är kär i den där gången vi åkte till Ikea för att köpa lingonsylt och fick alla våra vänner att rulla köttbullar i hans kök. Jag är kär i hur han pussade mig på pannan och sa att sånt här borde vi göra oftare innan han somnade den kvällen. Jag är kär alla de kilometrarna som jag satt bakom honom på en scooter medan han körde oss upp och ner för dramatiska berg. Jag är kär i cykelturen mellan mitt rum och hans lägenhet. Jag är kär i den gången vi skolkade från skolan och gick på museum, där vi stämplade armarna fulla av souvenirstämplar. Jag är kär i alla kärleksduetter vi sjöng på karaoken. Jag är kär i hur han tvångsmatade mig med chokladglass och kramade om mig hårt när min hemlängtan var som värst. Jag är kär i den gången han tog med mig till akuten när jag var sjuk, satt tätt intill mig och tittade på Arrested Development med mig när jag var tvungen att vänta ut mitt dropp. Jag är kär i den gången han fick mig att känna mig tillräckligt modig att våga hoppa från ett vattenfall. Jag är kär i alla våra minnen. Jag är kär i att det råkar finnas så många fler.

Jag är kär i en pojke som nu råkar befinna sig nästan tolv och ett halvt tusen kilometer bort, ett världshav och en kontinent på vardera sida mellan oss. Tolv timmar, ett halvt dygn. Jag är kär i en pojke som önskar mig god dag när jag önskar honom god natt. Jag är kär i en pojke som omöjligen kan krama om mig när jag druckit en för många öl och gråtandes ringer för att berätta hur mycket jag saknar honom och önskar att han kunde komma tillbaka och sova bredvid mig. Jag är kär i en pojke men jag får ändå somna ensam.

Jag är helt oplanerat, ofrivilligt, upp över öronen förälskad i en pojke, och det är så hemskt bitterljuvt.